Vägen tillbaka
Jag har bestämt mig nu. Jag ska ta mig tillbaka, tillbaka till det som en gång var, om det någonsin ens var.
Jag vill ta tag i allt, mig själv mitt liv. Ta kontroll, för jag kan, det vet jag. Ångesten är inte lika nära längre, den kväver mig inte på samma sätt, för jag tillåter den ej det.
Jag vill, jag kan, jag gör.
Det kan vara svårt att förstå, om man ej varit i den hemska sjukdom jag varit i. Jag är forfarande där tyvärr, men ljuset kommer mer och mer emot mig nu. Jag gör så mycket för att jag, JAG ska må bra. Jag försöker i alla fall.
Egentligen vill jag ju mest att alla andra bara ska må bra, detta är något som lett till detta nu.
Jag känner mycket, har alltid gjort. Kommer alltid göra. Känner jag mig glad, då är jag GLAD med stora bokstäver, har jag ångest har jag ÅNGEST med stora bokstäver. Men det värsta för mig är när jag inte kände någonting.
Allt tycktes likgiltligt, jag stod och trampade men kom ingen vart. Panikångesten var det värsta, då blev jag påminn om att allt inte var så likgiltligt och min kropp ville fly från mig själv.
Jag är så glad att jag är här idag. Man säger att man alltid har ett val, men för mig var det inget val, jag försökte bara överleva. Jag försökte så mycket att tillslut sa att stopp och jag orkade ingenting. Tills jag insåg att jag, JAG själv måste välja vad jag vill göra med mitt liv. Jag måste må bra med det jag gör i mitt liv, det är mitt liv.
Det är Mitt Enda Liv.
Kommentarer
Trackback
