Mitt enda liv

Ibland vill du bara somna och aldrig mera vakna.
Berusa & aldrig mer nyktra.
Drömma dig bort, önska dig ett annat liv.
Du måste vakna och se de vackra.
Se när solen går upp bland träden &
höra fåglarnas vackra kvitter.
Du måste älska, älska dig själv & andra.
Livet är finare än du tror,
bland all skit.
·

Man kan inte jämföra dina problem med mina.
Det funkar inte så.  
Olika människor hanterar sina problem på olika sätt.   
Vissa är mer känsliga än andra.
That's it.
För alla människor är unika.
Men ingen klarar sig igenom livet ensam.
§

Flyga runt som fjäder, känna sig fri.
Inget spelar någon roll, allt känns skitbra.
Helt jävla underbart.
Du ser allt i klara färger som tidigare varit gråa.
När du lyssnar på din favorit musik sjunger du
& dansar med.
För inget bekymrar dig.
Du lever för dagen, & du älskar det.
wiiihooo!

Hon låg där på sängen och såg så fridfull ut.
Det var som att man kunde inbilla sig att hon log.
För hon såg verkligen lycklig ut.
Lågorna slingrade sig runt hennes kropp.
Hennes vita kropp blev allt mer svart.
Röken nådde upp till taket nu.
Men hennes själ hade förlängesen lämnat hennes kropp.
Hon satt och såg allt uppifrån himlen nu.
Och de var så vackert.

Det värsta jag vet är att känns mig hjälplös.
Ångesten som kommer över mig.
I fucking hate it.
Vara tvungen att låsa in mig på toaletten för att inte börja gråta.
Jag vill inte att jag ska vara sån här, jag vill inte, jag vill inte & jag vill inte.
Att inte kunna sluta gråta.
Känna som om man vore ensam i hela jävla världen.
Och de spelar ju fan ingen roll om de blir bättre,
för de kommer alltid tillbaka.
Alltid.
Är nästan alla galna eller är det jag som är galen?
För jag förstår inte hur man kan välja att blunda,
att inte se.
När man ser det så tydligt.
Är jag galen? Är det rätt att göra så?
Jag tänker alldeles för mycket.
Vad folk tycker, tar åt mig mer än vad jag borde.
Har sjuka krav på mig själv som jag sedan släpper,
för att jag ändå inte orkar vilket gör att jag tycker
att jag är värdelös.
Jag är värdelös.
Eller kanske jag är bra?
För så värdelös kan jag väl inte vara?
Fuck it.

Jag kan inte förstå varför människor inte kan se att alla människor är likadana.
Varför spelar det någon roll om dom är hbt-personer, förstånds handikappade, invandrare, har en annan hudfärg, religon m.m.?
Detta är något jag funderar på ofta. Jag kan fan inte förstå.
Kan någon ha en bra förklaring till varför det skulle vara någon skillnad?
En jävligt bra förklaring.
Och sen detta med Moderaterna, hur fan kan folk vilja att dom som redan har pengar så de räcker ska få ännu mer, medan dom som redan har de så de fan knappt räcker en månad ska få ännu mindre?
Visst, många korkade människor säger att de är fan rätt åt dom att dom lever på bidrag.
Men dom korkade människorna tänker då fan aldrig på att de kan hända dom.
Min älskade starka mamma, som jag även fått min syn på hur samhället ska vara av, lever på bidrag.
Hon har de knappt så de går ihop, och då ibland när de kommer någon hög räkning får hon låna pengar av släkt, familj.
Ingen ska behöva leva så, att alltid behöva tänka på om pengarna räcker till att köpa nya skor till henne själv, för hon är den mest osjälviska människan som finns, så jag och min bror går före henne.
Hon kan aldrig gå ut och köpa kläder till sig själv, hon har inte råd.
Allt detta är p.g.a. att hon blev deprimerad när jag var ungefär 4 år, hon kommer få äta mediciner tills hon dör, vilket betyder att hon aldrig kommer bli helt frisk, hon kommer aldrig kunna jobba heltid igen.
Nu när ni fått lite insikt hur det kan vara, hur kan ni då säga att Moderaterna är bra?
Jag har t.o.m. fått höra av en som röstar på Moderaterna att de är tråkigt att en liten del av samhället hamnar snett, det ska INTE vara en liten del av samhället som hamnar snett.
Alla ska ha rätt till ett värdigt liv.
Jag säger inte att Vänstern, eller aa Socialdemokraterna är helt felfria, det finns mycket som skulle kunna bli bättre. Men hellre att rösta på ett parti med den ideologi att alla värnar om alla än på ett parti som vill att vi ska bli något jävla USA.
Det var allt jag hade att säga.

Du kommer se det tillslut
men inte idag
inte här &
inte så här.
Du kommer upptäcka
det vackra med livet
innan de är försent,
jag lovar.
−

Tårarna rinner, gör ränder i ditt ansikte.
Kudden blir blöt och fläckig av mascaran.
Du vet inte vart eller hur du ska ligga,
vart du ska gå eller stanna.
Andningen blir svårare, det känns som en
sten i ditt bröst.
Du tänker, varför får jag aldrig vara lycklig.
Alltid är det jag som mår dåligt.
Och varför vet du inte.
I och för sig har du en massa ursäkter till ditt
mående.
Men ingen passar, egentligen.
Du kan ligga i timmar, likaså 10 minuter
och rensa din hjärna på svar.
Inga svar finns.
Mer än att Ensamheten tränger på.
˜

Om du visste vad du betyder för mig.
Att du, bara av att vara du gör mig glad.
När du busar och skrattar, känns livet lite lättare.
Du visar mig hur man ska göra saker och ting,
får mig att skratta.
4 år är ingen ålder, men du är min förebild,
när jag borde vara din.
Älskade lillasyster, jag älskar dig.
& jag kommer alltid, alltid finnas här för dig.
Mer finns inte att säga, mer än att de inte finns
någon annan som du.
♥

Mörkret faller & ångesten kryper in i ditt skinn.
Du kan inte andas, men du gör de likförbannat ändå. 
För allt du vill, är att ta ditt liv.  
Slippa känna & slippa minnas. 
Spelar ingen roll om du öppnar dina ögon eller inte. 
Det du ser, borde ingen behöva se. 
Monster som krälar längs din kropp, som långsamt gör ditt liv till en overklighet.   
Inget, ingenting är verkligt längre. 
Du ser inget ljus, allt är svart. 
Och det enda jag önskade, var att du skulle se det ljusa. 
Att du skulle se, allt de vackra här i världen. 
Innan du tog farväl, tog ditt liv. 
•