old stuff

Likt en struts gömmer du dig för verklighetens gråa värld.
För en stund, om bara en så liten slipper du finnas till.
Inte behöva känna, i alla fall låtsas att något som kallas känsla inte finns.

Inte räcka till

Springa långt, långt härifrån
och aldrig mera komma tillbaka

Känslan av otillräcklighet infann sig,

och du försvann.

Likt nattens mörker tränger på i skymningen.

Utan att vända om, som om du vore

jagad av din egen skugga.

 


Ljuset

Himlen är svart med ett litet hål av blått.
De ser så vackert ut med de ljusa,
i allt detta gråa.
Livet svänger, lika så humöret.
Måste det vara så?
Är de jag som bestämmer min
framtid, mitt öde?
Ibland undrar man vad de är för fel
på världen, har alla blivit galna?
Sedan undrar man, är de verkligen
dom som blivit galna?
Det kanske är jag som är galen.
Jag vet inte.
För jag är ingen som vet allt,
jag vet oftast ingenting.




Livet

Det där om att inte veta vem man är.
Vad man känner för livet och allt de där.
Som att man skulle kunna bestämma över
vad man är och vad man vill vara.
Kunna styra humöret, alltid vara glad,
aldrig ledsen och styra ångesten.
Aldrig mera gråta, aldrig mer känna
stenen i bröstet.
Alltid skratta, njuta av livet för vad de är.
Önska kan man göra, detsamma med att drömma.

Att vilja hjälpa men inte kunna

Tårarna rinner och bildar en blod pöl framför henne.
Hon sitter där på golvet, ensam & rädd.

Hennes hud är lika vit som ny fallen snö.

Du ville bara krama henne, men hon gick sönder.

Som skört glas splittrades hon itu och splittret blandades med blodet.

Och du stod bara där medan hon spreds var överallt.

Känslan av att inte räcka till ingav sig.

Känslan av skuld uppenbarade sig.

¤


RSS 2.0