Det ingen vet

Ångesten kväver, slukar mig hel
Varför jag, är jag den enda
Rädd för att leva, rädd för att dö
När ska rädslan försvinna
Ska jag någonsin bli den jag var
Är jag den jag var
Smärtan i bröstet, rädslan
För att göra någon illa,
vara för nära inpå,
Jag är ingen att tycka synd om
Glöm mig, som alla andra
glömt mig
Lämna mig såsom så många
andra gjort
Ångesten finns kvar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0