Att vilja hjälpa men inte kunna
Tårarna rinner och bildar en blod pöl framför henne.
Hon sitter där på golvet, ensam & rädd.
Hennes hud är lika vit som ny fallen snö.
Du ville bara krama henne, men hon gick sönder.
Som skört glas splittrades hon itu och splittret blandades med blodet.
Och du stod bara där medan hon spreds var överallt.
Känslan av att inte räcka till ingav sig.
Känslan av skuld uppenbarade sig.
¤
Kommentarer
Trackback
