Likt blod i snö
Blodet bildade en pöl runt hennes kropp. Hennes vita underbara kropp, hennes vackra ansikte och hennes långa lockiga guld bruna hår sträckte sig likt en fjäder där på de skitiga golvet. Hon såg så fridfull ut, som om hon bara sov där på golvet. Men bröstkorgen rörde sig inte, och hjärtat slog ej längre. Blodet hade börjat torka och om de inte varit för lukten av lik hade man kunnat tro att hon skulle resa sig upp vilken sekund som helst. Han kunde inte förstå,
han ville inte förstå. Tårarna rann och blandades ut med blodet. Varför? Fanns inget svar. Han hade älskat henne, hela henne. Avgudat henne, hon var hans allt. Men nu började de klarna. Dom nätterna han vaknat av skrik, hennes skrik. Hon berättade aldrig något. Men hon log alltid. Precis som hon gjorde nu, där hon låg livlös.
Hans älskade, hans vän, hans allt. Hon var borta, hennes demoner var borta och hennes själ hade äntligen fått frid.
Kommentarer
Trackback
