, the rose
Jag öppnar ögonen, glömt bort gårdagen och vad som hänt. Vänder mig om och stäcker mig efter dig. Ingen ligger där. Går upp går runt. Vart är du? Jag kommer ihåg, men ropar ändå ditt namn. Tårarna rinner längs mina kinder. Sätter mig rakt ner på golvet i hallen. Vår hall. Timmarna går förbi. Magen skriker, men jag sitter kvar. Jag vill inte vara kvar. Jag tänker, varför lämna du mig här. Varför kunde du inte ta mig med. Jag saknar dig. Jag älskar dig. Kom tillbaka. Jag orkar inte mer. Reser mig upp, redan mörkt ute. De går veckor, månader. Håller inte koll på dagarna, eller tiden. Kanske går det bara en timme eller två. Jag är ingenting utan dig. Jag går ut på balkongen, de är snö ute. Precis som första gången vi träffades, du köpte en ros åt mig. Jag la den i en snödriva. När du dog la jag en på din kista. Jag kliver upp på räcket. Känner mig trygg där, tar ett kliv ut. Det går snabbt. Nu är jag äntligen hos dig.
