Mitt enda liv

Hon var alldeles kritvit och så vacker där hon låg i gräset. Där hon lagt sig för att dö, hon hade helt enkelt gett upp. Men hon dog inte. Den vackraste ängeln hon sett hade räddat henne från sig själv, från döden och gett henne evigt liv. Nu var hon skyldig denna vackra ängel sitt eviga liv, och de gav hon honom så gärna. Det var aldrig någon som brytt sig om henne så mycket som han gjort på några få minuter. De var något man i nutiden skulle kalla vampyrer, men de visste att de egentligen var änglar, de var något magiskt med dom.
Alla nätterna, de varma blodet som smekte deras halsar, de var underbara. Hennes ängel, hennes vackra ängel, lärde henne allt han kunde, och varje sak han sa var magiskt. Han blev som den far hon aldrig haft, hennes älskare hon alltid önskat sig och den familj hon aldrig hade. Men hennes gamla liv var över, och hennes nya hade bara börjat.
Hon hade hamnat där i gräset efter en fest. Det hade varit första gången hon testat någon form av drog, förutom alkohol då förstås. Allt hade snurrat, färgerna hade blivit starkare och hennes demoner hade försvunnit för en stund. En kille som såg så snäll ut i hennes rus hade sagt att han skulle ta hand om henne, så hon följde med honom till hans bil. Plötsligt kände hon att de var något som var fel, mitt där i ruset. Och sa att hon skulle gå in igen då blev killen förbannad och stirrade på henne med sina mörka ögon och sa att hon skulle dö. När chocken stillat henne började hon springa för sitt liv. Och han följde efter henne genom skogen, han var nästan bakom henne nu. Hon kom fram till en äng och slängde sig ner och lyssnade. Inte ett ljud hörde hon, så hon slöt ögonen och sen kände hon något varmt rinnande och vasst mot sin hals och en hes röst som sa, jag räddar dig, om du lever resten av ditt kommande eviga liv med mig. Ja, viskade hon tillbaka utan tvekan eller ånger. Så nu låg dom där i gräset tittandes upp mot himlen. De var oövervinnerliga, vackra och förevigt unga.