Ensamhet
Tårarna rinner, gör ränder i ditt ansikte.
Kudden blir blöt och fläckig av mascaran.
Du vet inte vart eller hur du ska ligga,
vart du ska gå eller stanna.
Andningen blir svårare, det känns som en
sten i ditt bröst.
Du tänker, varför får jag aldrig vara lycklig.
Alltid är det jag som mår dåligt.
Och varför vet du inte.
I och för sig har du en massa ursäkter till ditt
mående.
Men ingen passar, egentligen.
Du kan ligga i timmar, likaså 10 minuter
och rensa din hjärna på svar.
Inga svar finns.
Mer än att Ensamheten tränger på.
˜
Kommentarer
Trackback
