Ångest
Det värsta jag vet är att känns mig hjälplös.
Ångesten som kommer över mig.
I fucking hate it.
Vara tvungen att låsa in mig på toaletten för att inte börja gråta.
Jag vill inte att jag ska vara sån här, jag vill inte, jag vill inte & jag vill inte.
Att inte kunna sluta gråta.
Känna som om man vore ensam i hela jävla världen.
Och de spelar ju fan ingen roll om de blir bättre,
för de kommer alltid tillbaka.
Alltid.
Är nästan alla galna eller är det jag som är galen?
För jag förstår inte hur man kan välja att blunda,
att inte se.
När man ser det så tydligt.
Är jag galen? Är det rätt att göra så?
Jag tänker alldeles för mycket.
Vad folk tycker, tar åt mig mer än vad jag borde.
Har sjuka krav på mig själv som jag sedan släpper,
för att jag ändå inte orkar vilket gör att jag tycker
att jag är värdelös.
Jag är värdelös.
Eller kanske jag är bra?
För så värdelös kan jag väl inte vara?
Fuck it.
