*
Jag förstod först då.
Hur de måste ha känt sig.
Jag kan ju egentligen inte förstå.
Som får till slakt.
Vad vet den som säger så om mod och heder.
Allt är så verkligt för mig.
Jag tänker på alla er som dog.
Hoppas ni inte dog förgäves bara.
Hat föder hat.
Jag kommer aldrig glömma.
.
Om jag valt att stanna kvar, hade allt varit annorlunda då.
Hade jag varit annorlunda då?
Varit starkare eller det motsatta svagare.
Vem hade jag varit, så mycket som förändrats sen dess.
Ibland tänker jag på det som var med glädje, sorg och en viss skön känsla att de inte fortsatte.
Slutet på det som knappt hade börjat, vi fick ändå en sommar att komma ihåg.
Och jag kommer aldrig glömma det som var.
Men jag kommer aldrig sakna det heller.
